Uffe frågade en kille på racercykel om vägen ut ur Trento, då vi kört vilse. Han hette Ivo och kunde inte ett ord engelska utan försökte beskriva vägen på italienska. När han inte kunde göra sig förstådd, pekade han med armen och sa: companiare! Han ville alltså guida oss genom staden.
Sagt och gjort, han drog igenom och ut ur Trento. Han gav oss dock ett kort fotostopp vid Domen i centrum. Sen drog han av bara farten upp för den långa sega stigningen uppför berget söder om Trento mot byn Coldonazzo vid sjön med samma namn.
Det var en stigning på 12 km med endast några vattenstopp på vägen. Han pratade på hela tiden på italienska och vi svarade ömsom på svenska och ömsom på engelska. På något konstigt sätt förstod vi varandra ganska bra ändå.
Vid en brunn av slutet på stigningen stod en tjej och fyllde på vatten. Hon kunde engelska och översatte en del åt oss och hade förresten varit i Stockholm i förra veckan. Hon följde med oss en bit upp i backen innan hon tvingade släppa då hon inte orkade hålla Ivo's tempo. Hon talade i alla fall om att Ivo inte hade tillgång till internet eftersom vi försökt förklara att vi ska lägga ut en bild av honom på vår blogg.
Väl uppe på toppen brakade Ivo ned med oss till byn Caldonazzo. Där nere ville han visa oss var cykelvägen började och drog iväg i rask takt till nästa by. Vi försökte flera gånger erbjuda honom kaffe, öl och mat, men det ville han inte höra talas om. Han sa något om "casa" så han hade väl en fru som väntade med maten hemma. Om vi tolkade honom rätt skulle han ta tåget tillbaka till Trento. Han hade då guidat oss i 23 km! Vilken kille!
Han stack iväg men kom strax tillbaka då han ville ge oss sin adress så att vi kunde skicka några kort till honom. Det lovade vi förstås att göra.
Eva var helt slut efter denna hårdkörning. Vi hade nu cyklat i 54 km med endast några korta vattenstopp. När vi tackat Ivo satte vi kurs mot första restaurangen vi såg och åt varsin portion pasta och tog en välbehövlig kopp kaffe efter. Nu var vi redo för nya utmaningar!
För att citera Jolo: "Den som inte har förstånd att åka vilse, ser inte så mycket"
Sagt och gjort, han drog igenom och ut ur Trento. Han gav oss dock ett kort fotostopp vid Domen i centrum. Sen drog han av bara farten upp för den långa sega stigningen uppför berget söder om Trento mot byn Coldonazzo vid sjön med samma namn.
Det var en stigning på 12 km med endast några vattenstopp på vägen. Han pratade på hela tiden på italienska och vi svarade ömsom på svenska och ömsom på engelska. På något konstigt sätt förstod vi varandra ganska bra ändå.
Vid en brunn av slutet på stigningen stod en tjej och fyllde på vatten. Hon kunde engelska och översatte en del åt oss och hade förresten varit i Stockholm i förra veckan. Hon följde med oss en bit upp i backen innan hon tvingade släppa då hon inte orkade hålla Ivo's tempo. Hon talade i alla fall om att Ivo inte hade tillgång till internet eftersom vi försökt förklara att vi ska lägga ut en bild av honom på vår blogg.
Väl uppe på toppen brakade Ivo ned med oss till byn Caldonazzo. Där nere ville han visa oss var cykelvägen började och drog iväg i rask takt till nästa by. Vi försökte flera gånger erbjuda honom kaffe, öl och mat, men det ville han inte höra talas om. Han sa något om "casa" så han hade väl en fru som väntade med maten hemma. Om vi tolkade honom rätt skulle han ta tåget tillbaka till Trento. Han hade då guidat oss i 23 km! Vilken kille!
Han stack iväg men kom strax tillbaka då han ville ge oss sin adress så att vi kunde skicka några kort till honom. Det lovade vi förstås att göra.
Eva var helt slut efter denna hårdkörning. Vi hade nu cyklat i 54 km med endast några korta vattenstopp. När vi tackat Ivo satte vi kurs mot första restaurangen vi såg och åt varsin portion pasta och tog en välbehövlig kopp kaffe efter. Nu var vi redo för nya utmaningar!
För att citera Jolo: "Den som inte har förstånd att åka vilse, ser inte så mycket"
Kul med den där hygglige Ivo. Man klarar sig bra på världsspråket svenska enligt Hasse L och jag tror att han har en poäng där.
SvaraRaderaNu är det bara 1 dag kvar i saltgruvan innan vi packar och drar till Kreta igen. Ni skriver bara om vatten, kaffe och lunch men nu såg jag att det kom med lite alkohol i form av grappa. Ni får väl synda lite och inte bara cykla eller...? Men jag håller med Uffe, grappa är gott liksom den grekiska raki:n.
Ha det så bra, vi kanske surfar in på bloggen under veckan annars så blir det nog några sms från solstolen om vi orkar röra armarna :-)
Här är grappa en hel vetenskap, man beställer inte bara en grappa hur som helst, utan måste precicera vilken sort man vill ha. Då finns det en mängd att välja på och de kommer då ut med alla sorters flaskor till bordet och man får göra ett doftprov innan man bestämmer sig. Mycket trevlig sed!
SvaraRadera