Vilken dag! Resans hittills bästa, men också den jobbigaste!
Redan ut från Landeck började vi klättra i korta men rätt branta etapper så vi fick upp flåset direkt. Det var en kall morgon så vi frös i nedförsbackarna och blev svettiga uppför. Längs vägen såg vi mängder av andra cyklister, både med och utan packning.
Efter byn Prutz träffade vi ett tyskt par som stannat för att dricka vatten. Vi pratade en del med dem och deras dagsmål var Resia-pass, men ska ända till Milano. Under dagen träffade vi på varandra flera gånger när vi stannat för att dricka eller fota.
Vi passerade gränsen till Schweitz och i byn Vinadi träffade vi på dem igen och bestämde oss för att luncha ihop. De heter Harald och Dagmar.
Efter lunchen kom dagens jobbigaste klättring då vi klättrade från byn Martina i Schweitz upp till Nauders i Österike - vägen stiger 400 höjdmeter på 6 km i elva serpentiner! Svetten lackade (för nu hade temperaturen stigit rejält) och mjölksyran sprutade men vi kämpade oss upp utan att gå ett steg.
I Nauders pustade vi ut och tog vi en gemensam fika med våra tyska vänner. Efter fikapausen gav vi oss upp mot Resia-pass på 1.455 m.ö.h. - det var inte alls lika jobbigt som klättringen upp till Nauders, utan hade en ganska jämn lutning. Nu var vi i Italien - det tredje landet i dag.
Klättringen var inte slut än, vi fortsatte upp till 1.515 m.ö.h. som är högsta punkten på Via Claudia Augusta. Därefter fortsatte vi till den vackra Resiasjön och cyklade längs östra stranden fram till den översvämmade byn Graun, där man bara ser kyrktornet sticka upp ur vattnet. Vi tog en mängd foton förstås.
I byn St Valentin stannade vi för natten och tog in på ett pensionat. Det märks att vi kommit in i ett riktigt "matland" - då kvällens middag smakade multo bene.
Idag har vi cyklat 71 km och klättrat över 700 höjdmeter - det trodde vi inte att vi skulle klara i morse! Well done!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar