Avslutning/Sammanfattning

Bakgrund
Varför det blev just Via Claudia Augusta i år har vi faktiskt glömt. Vi höll någon gång, under förra hösten/vintern, på att själva skapa lämpliga reslängder per cykel i MBS Autoroute. Hur vi sedan ”snubblade” över Via Claudia Augusta kommer vi inte ihåg. Vi blev i alla fall väldigt tända på detta på en gång.

Leden var ”lagom” lång, gick genom flera länder, hade en historisk ”touch” och verkade vara lite cykelutmaning i och med att den gick över Alperna. Vi tyckte också att det verkade lite spännande med de olika landskapen, som leden går igenom, från Tysklands ganska platta jordbrukslandskap över de mäktiga Alperna för att sedan sluta i Venedig vid Medelhavet, som ju har sin egen dragningskraft.

Vi hittade inte så mycket cykelinfo om leden på nätet som vi hoppats på. Det enda var egentligen några kanadensare som cyklat leden för några år sedan. Men vi bestämde oss i alla fall för den och beställde ganska tidigt kartor över området. (Vi är ju kartfreaks som bekant).

Förberedelser
Som vi skrivit tidigare så har vi förberett oss väl. Dels har vi över 100 cykelmil i benen/baken. Sedan har vi också sprungit ca: 1-2 ggr/vecka, gått på Friskis och Svettis 1-2 ggr/vecka och så har vi styrketränat (mest mot slutet). Vi har dessutom promenerat mycket och cyklar dagligen till och från jobbet. Det är nog en förutsättning att man har en god grundkondition för att kunna njuta av en sådan här resa.

Vi visste ju inte riktigt hur jobbigt det skulle bli att ta sig över Alperna, men i och med förra årets resa i Wales trodde vi att vi hade någon form av uppfattning om detta. Bitvis har det också varit riktigt jobbigt, men vi tycker också att det ska vara det. Vi njuter lite av att ”plåga” oss. Det måste ha något med endorfinerna att göra. Man njuter också desto mer när man klarat av en jobbig utmaning.
Ett orosmoment inför resan var operationen som Eva genomgick i slutet av april. Men hon repade sig mycket snabbt och hann bygga upp både styrka och kondition igen. Direkt efter operationen var vi beredda på att ställa in resan och skjuta på den till nästa år, men Eva repade sig som sagt snabbare än vi vågat hoppats på.

Cyklingen
Cyklingen har gått fantastiskt bra och vi har inte råkat ut för några haverier alls, inte ens en punktering på 260 mil (2 * 130). Uffe’s stöd gick dock av och vi var tvungna att byta det, men det var inget som hindrade eller sinkade oss på något sätt.
Kvaliteten på cykelvägarna har genomgående varit otroligt bra. Framför allt i Tyskland och Österrike, men även ganska bra i Italien (framför allt norra Italien - Tyrolen). Det märks att det är cykelländer med en utvecklad cykelturism.

Skyltningen har också varit bra med undantag av Italien där den var undermålig, men det är inget stort problem då man istället kan ta sikte på ortsnamn. I Tyskland och Österrike stötte vi på många andra cykelturister med packväskor. Det är inte så vanligt i Italien där det istället kryllar av racercyklister i sina färgglada ”stalldräkter”. Det går inte att se ut hur som helst om man ska ut och cykla här heller.

I de fall vi kört på trafikerade vägar har vi inte varit rädda, bilisterna visar ofta stor hänsyn och verkar vara vana vid cyklister (undantaget de fyra förskräckliga vägtunnlarna på väg upp till Cortina).
I år har vi också haft en fantastisk tur med vädret. Inget regn förrän sista dagen, då vi väntade ut en åskskur på en timme. Det gör ju också att cyklingen går lättare.

Boendet
Boendet har löst sig hela tiden. Det höll på att bli camping à la naturell en gång, men det löste sig till slut. Det här var i alla fall sista gången vi släpade med tältet. Vi är för bekväma för detta och de extra kilona man släpar på kan man gärna vara utan. Vi har bara använt tältet en natt, under de här tre veckorna, så det känns meningslöst att släpa på det. Vi kanske kan gå ner till bara bakväskor om vi slopar det.
Boendet har kanske blivit lite onödigt dyrt på sina ställen, framför allt i Italien. Samtidigt är vi lite bekväma och det är skönt att komma till bra boenden när man har en lång cykeldag i benen. Det är ljuvligt att ställa sig i duschen när man checkat in. Vi upplevde det enkelt att hitta boenden så länge vi var uppe i Alperna och Dolomiterna. Det beror nog på att det i första hand är vintersportorter där och de kanske inte har så hög beläggning under sommaren.

Mat och dryck
Maten och drycken kan man skriva mycket om och där sticker ju Italien ut som det verkliga mat- och vinlandet. Maten och drycken smakar ju så mycket bättre när man slitit hårt på cykeln. Det blir som en form av belöningssystem och man njuter kopiöst av att lassa i sig på kvällarna. Uffe fick dessutom smak för den italienska grappan och köpte med sig denna ädla dryck hem.
Både i Tyskland och Österrike och delvis i Italien (Venedig undantaget) har vi lyckats äta ganska billigt, många gånger hamnade vi på runt 20€ och det känns billigt.

Upplevelsen
Upplevelsen av att cykelturista är svår att beskriva för de ej redan frälsta. Det handlar inte i första hand om att ”slita på cykeln” utan att ha tid att ta in och njuta av alla intryck. Det går lagom fort att cykla så man hinner njuta med alla sinnen. Man ser så mycket små saker, som man missar när man åker bil, såsom djur, växter och annat smått och gott efter vägkanten. Man känner lukter, man hör och man kan till och med smaka litet av äpplen och druvor efter vägen.
Man väcker också en viss uppmärksamhet, vilket gör att man får kontakt med mycket människor efter vägen. Det gäller bara att ha ett öppet sinne och ha grundinställningen att de flesta av dina medmänniskor vill dig väl.

På något märkligt sätt går det också att göra sig förstådd trots att man inte pratar samma språk, men lite artighetsfraser på respektive språk är alltid bra att kunna. Engelska har tyvärr inte alltid fungerat vilket vi är litet förvånade över. Vi trodde alla, mer eller mindre,kunde engelska.

Vi är kanske lite extrema vad gäller vår njutning av att slita i bergen, men det är absolut ingenting vi vill påtvinga andra. Vi har full försåelse för de som hellre har en lite ”snällare” cykling på lite mer slätland - det kan vara hur trevligt som helst.

Upplevelsen i år med de skiftande landskapen var en otroligt härlig känsla. Från slättland till mäktiga berg och sedan avslutningen vid Medelhavet - det var läckert. Det finns dessutom historiska spår efter hela denna väg, för den historiskt intresserade.
Man blir gärna ambassadör för saker man tycker om och vi talar varmt och gärna om detta sätt att resa. För de ”ofrälse” som vill prova på, gör det gärna i någon arrangerad form till att börja med. Det finns massor av arrangerade resor där man får hjälp med att transportera bagage. Vi började våra cykelsemestrar genom en arrangerad resa i Toscana - det var verkligen ett bra sätt att få smak på att semestra via cykel.
Vi tycker numera dock att detta med att transportera själva ger den optimala frihetskänslan. Man kan ändra sig från dag till dag och man kan och åka dit näsan pekar.

Carpe diem
Uffe & Eva