Gorges du Verdon

Efter en dag 715 meter ovanför ravinen njuter vi en utsökt middag i Moustier St Marie.

Vi har nu cyklat runt den enorma ravinen Gorges du Verdon i två dagar. I söndags på den norra sidan och i måndags längs den södra.

Ravinen är oerhört mäktig och storslagen och ibland har vi varit över 700 meter ovanför själva floden. Runt i kring hela området pågår många aktiviteter tex forsränning, bergsklättring, kanoting mm.

När vi var som högst såg vi tre stora örnar (eller gamar som Uffe tror) flyga strax ovanför våra huvuden. De låg och seglade i uppvindarna och det var en mäktig upplevelse!

På ett ställe var det en bro, Ponte de l'Artuby, över ravinen och den gick 184 meter över floden och därifrån hoppar man bungyjump dock inte när vi var där. Uffe blev lös i magen bara av tanken att hoppa med en gummisnodd runt fötterna därifrån :-)

Det var två väldigt härliga dagar, men det var också två mycket jobbiga dagar då vi haft mer "höjdmeter" per dag än de dagar när vi klättrat upp för de riktigt höga alp-passen. Det hade vi inte räknat med.

Med facit i hand borde vi tagit oss en vilodag i den trevliga byn Moustier St Marie och passat på att tex paddla kanot uppför floden eller bada i sjön Saint-Croix, men det gjorde vi inte då vi hellre ville få två dagar i Nice.

Moustier var förresten en otroligt mysig och provencalsk stad som vi gärna återvänder till någon annan gång.

Superlativen börjar ta slut...

Vilken dag!!! Vi borjade dagen med att ta oss genom den valdigt speciella och mycket vackra gorgen/ravinen Gorges de Daluis. Vi har sagt det forut, men vi sager det igen: raviner ar maktiga!
Nu ar dock denna valdigt speciell med sina roda berg och 17 tunnlar (korta). Vagen ar sa smal och krokig att den fataliga trafiken leds at ena hallet genom tunneln och den motsatta pa en krok runt med utsikt ned i ravinen

Vi fotade och filmade en del forstar ni och korde runt at bada hall flera ganger, bara for att fa suga musten ur harligheten sa mycket det bara gick.

Efter en kort transportstracka fick vi formanen att "ta" annu ett pass, som vi inte raknat med. Det var inte jobbigt och inte sa hogt (1124 moh) och sen rullade vi ner till sjon Lac du Castillon med sitt azurbla vatten. Vagen gick langs sjon och i det visade sig att sjon var uppdamd med en gigantisk dammvagg.

I natt stannar vi i den valdigt mysiga och Provanska staden Castellane, som ligger precis i borjan pa Gorges du Verdon sa nu vantar ett par dagars cykling runt denna stora ravin. Ja, ni marker val att vi ar fortjusa i raviner? De ar verkligen nagot utover det "vanliga" har i Alperna.

Nu sitter vi pa ett stojigt och sunkigt travcafé med taskigt internetuppkoppling och skriver. Vi hade eg tankt skriva del 2 av "reflektioner", men vi far aterkomma till det senare nar vi har battre forutsattningar.

Vi vill i alla fall tacka alla som skrivit kommentarer. Vi uppskatter dem verkligen!

La marmotte

Inget internet idag heller. Idag har vi sett murmeldjur och fikat i mysig k-märkt by.

Forts: Innan vi lamnade Barcelonette stannade vi till vid en cykelhandlare i stan, som hjalpte oss att pumpa vara cyklar. Han var valdigt hjalpsam och pratade bra engelska och var valdigt intresserad av var resa. Han tipsade oss om bra alternativ till Gorges du Verdon och aven hur vi bast kunde cykla runt dar och var vi kunde bo.

Vagen upp for dagens pass, Col de Coyolle (2326 moh) var lang, men med ganska "snall" stigning. Vagen gick bla langs en vacker ravin och var smal och inte sa trafikerad, vilket vi tyckte var valdigt skont och "vilsamt".

Pa vagen upp stannade vi till och fikade i den enda och lilla lilla by, Fours St Laurent, ni ser pa bilden. Byn bestod av max 5 hus och naturligtvis en kyrka samt ett kombinerat hotell/restaurant dar en gammal och krokig gumma serverade. Vi hade nastan svart att slita oss darifran for att fortsatta uppat.

Pa slutet fick vi jobba pa litet hardare da det blev brantare de sista 5 km. Pa toppen traffade vi ett gang tyska grabbar (racercyklister) som blev makta imponerade av Uffes resa! De skojade sinsemellan att de ocksa borde gora samma sak och slapa pa bade packning och fru! Stackars Eva, henne sag de knappt...

Nedfarten var valdigt vacker och landskapet andrades hela tiden med bergsformationer och vi hade turen att, vid olika tillfallen, fa se tva murmeldjur (marmottes) eller som Eva brukar kalla dem; bergsbaver!

Natten tillbringade vi i den lilla och somniga byn, Guillaumes och nu ar det bara 13 mil kvar till Nice!

Dvs narmaste vagen, men den ska ju inte vi ta.