Gorges du Verdon

Efter en dag 715 meter ovanför ravinen njuter vi en utsökt middag i Moustier St Marie.

Vi har nu cyklat runt den enorma ravinen Gorges du Verdon i två dagar. I söndags på den norra sidan och i måndags längs den södra.

Ravinen är oerhört mäktig och storslagen och ibland har vi varit över 700 meter ovanför själva floden. Runt i kring hela området pågår många aktiviteter tex forsränning, bergsklättring, kanoting mm.

När vi var som högst såg vi tre stora örnar (eller gamar som Uffe tror) flyga strax ovanför våra huvuden. De låg och seglade i uppvindarna och det var en mäktig upplevelse!

På ett ställe var det en bro, Ponte de l'Artuby, över ravinen och den gick 184 meter över floden och därifrån hoppar man bungyjump dock inte när vi var där. Uffe blev lös i magen bara av tanken att hoppa med en gummisnodd runt fötterna därifrån :-)

Det var två väldigt härliga dagar, men det var också två mycket jobbiga dagar då vi haft mer "höjdmeter" per dag än de dagar när vi klättrat upp för de riktigt höga alp-passen. Det hade vi inte räknat med.

Med facit i hand borde vi tagit oss en vilodag i den trevliga byn Moustier St Marie och passat på att tex paddla kanot uppför floden eller bada i sjön Saint-Croix, men det gjorde vi inte då vi hellre ville få två dagar i Nice.

Moustier var förresten en otroligt mysig och provencalsk stad som vi gärna återvänder till någon annan gång.

Superlativen börjar ta slut...

Vilken dag!!! Vi borjade dagen med att ta oss genom den valdigt speciella och mycket vackra gorgen/ravinen Gorges de Daluis. Vi har sagt det forut, men vi sager det igen: raviner ar maktiga!
Nu ar dock denna valdigt speciell med sina roda berg och 17 tunnlar (korta). Vagen ar sa smal och krokig att den fataliga trafiken leds at ena hallet genom tunneln och den motsatta pa en krok runt med utsikt ned i ravinen

Vi fotade och filmade en del forstar ni och korde runt at bada hall flera ganger, bara for att fa suga musten ur harligheten sa mycket det bara gick.

Efter en kort transportstracka fick vi formanen att "ta" annu ett pass, som vi inte raknat med. Det var inte jobbigt och inte sa hogt (1124 moh) och sen rullade vi ner till sjon Lac du Castillon med sitt azurbla vatten. Vagen gick langs sjon och i det visade sig att sjon var uppdamd med en gigantisk dammvagg.

I natt stannar vi i den valdigt mysiga och Provanska staden Castellane, som ligger precis i borjan pa Gorges du Verdon sa nu vantar ett par dagars cykling runt denna stora ravin. Ja, ni marker val att vi ar fortjusa i raviner? De ar verkligen nagot utover det "vanliga" har i Alperna.

Nu sitter vi pa ett stojigt och sunkigt travcafé med taskigt internetuppkoppling och skriver. Vi hade eg tankt skriva del 2 av "reflektioner", men vi far aterkomma till det senare nar vi har battre forutsattningar.

Vi vill i alla fall tacka alla som skrivit kommentarer. Vi uppskatter dem verkligen!

La marmotte

Inget internet idag heller. Idag har vi sett murmeldjur och fikat i mysig k-märkt by.

Forts: Innan vi lamnade Barcelonette stannade vi till vid en cykelhandlare i stan, som hjalpte oss att pumpa vara cyklar. Han var valdigt hjalpsam och pratade bra engelska och var valdigt intresserad av var resa. Han tipsade oss om bra alternativ till Gorges du Verdon och aven hur vi bast kunde cykla runt dar och var vi kunde bo.

Vagen upp for dagens pass, Col de Coyolle (2326 moh) var lang, men med ganska "snall" stigning. Vagen gick bla langs en vacker ravin och var smal och inte sa trafikerad, vilket vi tyckte var valdigt skont och "vilsamt".

Pa vagen upp stannade vi till och fikade i den enda och lilla lilla by, Fours St Laurent, ni ser pa bilden. Byn bestod av max 5 hus och naturligtvis en kyrka samt ett kombinerat hotell/restaurant dar en gammal och krokig gumma serverade. Vi hade nastan svart att slita oss darifran for att fortsatta uppat.

Pa slutet fick vi jobba pa litet hardare da det blev brantare de sista 5 km. Pa toppen traffade vi ett gang tyska grabbar (racercyklister) som blev makta imponerade av Uffes resa! De skojade sinsemellan att de ocksa borde gora samma sak och slapa pa bade packning och fru! Stackars Eva, henne sag de knappt...

Nedfarten var valdigt vacker och landskapet andrades hela tiden med bergsformationer och vi hade turen att, vid olika tillfallen, fa se tva murmeldjur (marmottes) eller som Eva brukar kalla dem; bergsbaver!

Natten tillbringade vi i den lilla och somniga byn, Guillaumes och nu ar det bara 13 mil kvar till Nice!

Dvs narmaste vagen, men den ska ju inte vi ta.

Bon appétite

En glimt av det franska köket. Uffe testade en lokal specialitet.

Dagens pass upp for Col de Vars hade en riktigt tuff start. Det steg brant i 10 km och det slet hart pa krafterna. Vi passerade bla skidorten Vars som hade full aktivitet i backarna och pa krogarna nar vi passerade. Collet var inte sa vackert, men det kanske beror pa att vi borjar bli bortskamda. Vi kan ju kosta pa oss att vara litet krasna, tycker vi.

Efter detta pass hade vi tankt oss en vilodag da vi borjar kanna av de senaste dagarnas tuffa framfart. Vi hade da tankt stanna i Barcelonette, men nar vi kom dit blev vi inte alls sugna pa att stanna. Den stan sag inte sa inbjudande ut, tyckte vi, sa vi bestamde oss for att stanna bara en natt och dra vidare.

Gorges du Guil

Det här är fortsättningen på den fantastiska nedfärden från Col d'Izoard och nu har vi kommit in i dalgången/ravinen Gorges du Guil (tror vi den heter).
Vi kan inte med ord beskriva hur häftigt det var. Det var så vackert att vi måste stanna var och varannan meter för att fota - det tog lång tid att ta sig ner till byn Guillestre där vi bor i natt.

Ravinen stupar säkert 100 meter ner till den turkosa floden med stupande bergväggar runt om. Vägen går precis vid stupet ner till floden - man får inte ha anlag för svindel när man tittar ner. En bit ner hänger vägen på bergsväggen och slingrar sig kring den, ibland genom tunnlar, som på bilden och ibland under den utstickande bergväggen!

För ev. oroliga (mamma och barn) så är Evas knä mycket bättre än igår och vi tror på fortsatt planerad framfart. Vi har i så fall två tunga pass, över 2000 m.ö.h. kvar innan vi viker av mot väst och Gorges de Daluis och Gorges du Verdon. Vi känner att de återstående "små-collen" ner mot Nice kan vi hoppa över. Vi tror att i alla fall Gorges du Verdon ska bli något i särklass - det lär ju vara Europas motsvarighet till Grand Canyon!

Visst kittlar det?

Ni förstår väl att vi blir attraherade av vägar som den här? Det "rycker i baguetten" på vilken inbiten alpcyklist som helst när man får se sånt här. Det här är den otroligt vackra och inspirerande sista biten upp till Col d'Izoard, 2360 m.ö.h. Sista kilometern steg det faktiskt i 12%!!! Det är inte utan att man är nöjd då när man når toppen och har cyklat 21 km uppför.

Idag blev vi extra rikt belönade då nedfarten på andra sidan var så otroligt spektakulär och vacker med ny, slät och fin asfalt. Uffe slog hastighetsrekord med 72 km/h på en raka - då kittlar det i magen kan vi lova (på en wobblande touringcykel)! Just bergen vid Col d'Izoard är kända för sitt månlika landskap och häftiga "raukar" och klippformationer - väldigt mäktigt och med de höga bergen runt om. Man blir lyrisk. Det är värt varenda svettdroppe och tunga tramptag... ni borde prova själva - vi följer med som guider!

En dalahäst på Col du Galibier

Idag klarade vi det tuffa kända passet och satte dit ett klistermärke, som är tradition i cykelkretsar. Vädret var fint och Evas knä höll skapligt.

Vägen upp till detta pass var inte så vacker men väldigt jobbig. På framför allt slutet var det extremt brant och jobbigt. Flera kilometer med över 9% lutning - det slet kan vi lova. Uffe fick åter igen känning av den tunna luften och fick jobbigt att andas när vi kom över 2000 meter.

Det blev också väldigt kallt på toppen då det blåste litet och på vägen ner frös vi riktigt, trots att vi satt på oss långbyxor och vindjacka och fick stanna och ta en kopp varm choklad.

Natten tillbringade vi i Europas högst belägna stad, Briançon, som ligger på 1240 meter.

Regn och åska

Vi vaknade kl 6 i morse av att det åskade och regnade - typiskt, vi som ska ta Col du Télégraphe i dag :-(
Som tur var sprack det upp under tiden vi åt frukost, men vi laddade ändå med regnkläderna lätt tillgängliga under locken på cykelväskorna. Man vet ju aldrig här i Alperna, det kan ändra sig på några minuter.

Efter att ha bunkrat med lunchmat gav vi oss i väg ner längs floden Arc. Det var till en början litet småtråkigt landskap, men efter ca 1 mil kom vi in i en ravin med dramatisk natur. Till höger om vägen störtade det säkert 100 meter ned till floden. Tittade man, medan man cyklade, fick man nästan svindel!

Ju längre dagen gick klarnade det upp mer och det blev varmare och varmare. Vägen bar ner i totalt 45 km till St Michel de Maurienne, på ca 750 m.ö.h. Vi har alltså "tappat" ca 2000 höjdmeter sen i går. Vi åt vår lunch innan vi gav oss i kast med den tuffa stigningen upp till Col du Télégraphe som ligger på 1.566 m.ö.h.

Det gick utan problem förutom att Eva fick litet känning i ena knät, litet lätt överansträngning kanske? På toppen medan vi fikade kom en liten kort regnskur.

5 km ner stannade vi i Valloire för natten. Valloire är en känd och trevlig liten alpby. Idag verkar det pågå en "marknad" för jeep-entusiaster med massor av fyrhjulsdrivna bilar i byn.

Om Evas knä håller ska vi ge oss i kast med det mest prestigefyllda passet på hela Tour de France i morgon; The mighty Col du Galibier! Det sägs, att klarar man det, klarar man allt!
Väderprognosen för i morgon ser dock litet osäker ut, det talas om regn och åska då med - vi får se hur det går. Man känner sig allt bra liten om det åskar när man är på den kala toppen.
Önska oss lycka till!

Col d'Iseran 2.770 m.ö.h.

Wow, idag har vi klarat av högsta punkten på resan och det var mäktigt! Konstigt nog gick det över förväntan. Båda kände sig fräscha och pigga i benen, men det berodde kanske på vilodagen igår. På vägen upp hade vi en fantastisk utsikt över Val d'Isère och vi stannade och tog massor av bilder - dem får ni se när vi kommer hem!

Uppe på toppen var det kargt och inte så vackert, men man blir ödmjuk inför den storslagna utsikten och de pampiga bergen. Det låg till och med kvar litet snö på topparna runt om och på vissa skuggiga partier, så det märks att man är högt upp. Uffe kände också av höjden och fick "astmakänning" med anfåddhet och litet tungt att andas. Det släppte dock snabbt på nervägen igen.

Nere i dalen hade vi sen en jobbig motvind som faktiskt kändes jobbigare än många backar. Det är väl psykologiskt, man ser inte vinden, på samma sätt som backarna. Vi stannade för natten i Lanslevillard och ska ta Col du Télégraphe i morgon!

Svenska tecken i Firefox?

Ar det nagon som vet hur man far till de svenska tecken for a, a, o? Det fungerar inte med Alt+asciinr...

Det blir enklare for er att lasa om ni hjalper oss med detta!

Vi trodde forst att det var de franska tangentborden som kranglade, men vi tror nu att det beror pa Firefox som alla datorer haft hittills.

Vilodag - tid for reflektioner

Igar vid incheckning blev vi erbjudna "annexet", eller le chatlet, som man sager har. Undrar om det berodde pa att de inte ville ha svettiga cyklister pa hotellet?

Rummet i annexet ar sa litet att Uffe slar i bade huvud och fotter nar han ligger i sangen! Som ni ser har vi ocksa fonsterluckor som Lasse Aberg hade i sitt :-)

Vilodagen kom forresten valdigt lampligt da Evas bakdel borjat anta babianliknande utseende och vara benmuskler ocksa behovde vila... ;-)

Var erfarenhet av franska frukostar an sa lange ar att de endast bestar av baguetter och marmelad i kubik, toppat med en croissant. Inte mycket for oss kolhydratkravande cyklister!
Apropa baguetter, sa verkar var och var annan fransos ga med en under armen - vilket maste betyda att de aven far sin egna personliga smak!

Uffe har dammat av sin skolfranska och kommer ganska langt med de universella uttrycken; bonjour, salut, merde och Côte d`Azur! Kanske tur att andra tar hand om den lingvistiska delen...

Till Uffes stora gladje har han ocksa hittat ett Grappa-substitut. Det ar en lokal dryck som heter Genepi och ar gjort pa orter som vaxer pa hog hojd har i Savoie. Kanske att den innehaller litet for mycket av "gronsaken" for hans smak!

Dagen har vi fordrivit genom att titta i affarer, fikat, atit och druckit och spanat in cykeltavlingarna. Vi har ocksa hunnit med att bli litet branda i den stekande alpsolen.

Snart vilodag i Val d`Isère

Har ar vi snart framme i Val d`Isère vid Tignes-dammen, som ar den storsta i Europa. Idag har vi bestamt att vi ska stanna i Val d`Isère och ta en vilodag dar. Vi har bada kant oss litet slitna och sega i benen idag. Det ar val inte sa konstigt efter 5 dagars tuff cykling. Det ar annat an Upplandsslatten det!

For er som ar intresserade av fakta kommer har litet intressant info:
Snitt km/dag: ca 50
Ack km: 280
Snitt hojdmeter/dag: ca 1100
Ack hojdmeter: 5.600

Nog om det. Vi ar an sa lange valdigt nojda med var resa. Hittills har den val overtraffat vara forvantningar, bade vad galler cyklingen och totalupplevelsen.
Man far aldrig nog av den otroliga kanslan efter att ha klattrat upp och sen fa njuta av den storslagna naturen och de maktiga bergen. Det ar nastan nagot religiost over det.
Varmen har an sa lange varit pafrestande, men nu verkar det ha lattat nagot, bla beroende pa att vi ar pa hogre hojd. Som tur ar har vi haft for det mesta cykla upp langs nordsidan sa vi har haft en del skugga langs vagen.

Val d`Isere ar for ovrigt en riktig skidort med allt vad det innebar. Det vimlar av hotell och sportshoppar - dock valdigt fa har cyklelprylar fast alla cyklar har. Idag och i morgon pagar det olika mountainbike-tavlingar i slalombacken. Vi har tittat och blivit imponerade av smakillarna som trixar med sina cyklar i trial.

Resten av dagen och i morgon ska vi bara njuta och "slicka saren" sa att vi ar fit for fight igen pa mandag. Da vantar Col d`Iseran, som ar det hogsta passet pa hela resan, 2770 moh - det blir nagot att bita i det!

Lac de Roselend

Europas största sötvattendamm, trodde vi, men det visade sig i stallet vara Lac du Tignes som ar storst. Dammen ligger pa vag upp mot Cormet du Roselend, 1968 moh. Harifran hade vi en harlig utsikt over bergen och dammen. Pa vagen upp traffade vi en Schweitzare, som ocksa var ute pa cykelsemester, men bara pa en vecka. Annars ar det mest racercyklister som vi traffar pa. Och dem ar det desto fler av, ibland ar det "ko" uppfor berget.

Pa vagen ner fran Cormet du Roselend hade vi 20 km utforsakning med massor av skona harnalskurvor. Det ar inga problem att fa upp farter over 50 km/h, sen far man bromsa in i kurvorna och det kittlar riktigt i magen. Battre an berg-och-dalbana.

Det har slagit oss att vi alltid upplever nedfarten som sa otroligt mycket brantare an vagen upp. Tidigare har vi alltid sagt att "vilken tur att vi inte cyklade at det har hallet", men vi har kommit pa att det bara ar en kansla; vi klattrar ju faktiskt upp for lika brant fast pa andra sidan - det ar bara svart att forsta det nar man susar ner.

Vi tillbringade natten i Bourg St Maurice, som ar en livlig och valdigt mysig stad. Det pagick, som vanligt, marknad i stan nar vi kom. De verkar flytta runt i samma takt och riktning som vi cyklar.

"Tour de France"

I dag torsdag fick vi fordelen av att borja dagens cykling med att rulla ner i 7 km. I natt har det faktiskt regnat och askat sa det var litet kyligt pa morgonen.

Nere i byn Flumet stannade vi och kopte med oss lunch, som numera bestar av en fylld baguette samt yoghurt och frukt. Fyllningen varierar litet beroende pa bageri.
Direkt efter Flumet borjade vi ater igen att klattra uppfor berget. Den har gangen skulle vi upp till Col des Saisiers (1650 moh). Som ni marker blir passen bara hogre och hogre - var manne det sluta?

Halvvags upp traffade vi pa en polack med en jattepackning, minst dubbelt sa mycket som vi! Han var pa vag mellan Gdansk och Marocko och skulle vara ute i 3 manader - vi suktar ocksa efter att fa gora en riktig langresa nagon gang. Far se nar det blir av.
Col des Saisiers ar ocksa en stor skidanlaggning med mangder av liftar och nedfarter. Har pagick massor av aktiviteter, bla drakflygning.
Vi at var lunch pa toppen innan vi "freewheelade" ner i ca 20 km (!) till Beaufort dar vi ska bo i natt. Pa vagen ner sag vi spar (vagmalningar) fran Tour de France sa passet ingick i arets upplaga av denna klassiker.
Nu ska vi ga och satta oss i skuggan och ta en iskall ol - vi hors igen om nagra dagar (om vi lyckas hitta nagon dator - det ar svarare an vi trodde).

NU har den riktiga resan borjat!

Antligen har vi kommit at en dator, med franskt tangentbord dar det inte ens gar att anvanda ascii-tecken for svenska bokstaver. Hoppas ni kan lasa anda

I tisdags borjade vi var egentliga alpcykling och det har gatt mycket bra. Vi fick en ganska jobbig start ut ur Thonon-les-Bains da det forsta passet, Col de Moises (1121 moh)startade direkt. Vi trampade pa uppfor i ca 15 km i tryckande varme. Sen fick vi njuta pa vag ner genom Vallé Verte (grona dalen). Sen vantade nasta pass, Col du Ludran (938 moh) - det var inte lika brant som det forsta, men det var lika varmt.
Vi stannade i den lilla staden Bonneville.

Pa onsdagen cyklade vi genom en valdigt vacker och dramatisk ravin. Pa ena sidan hade vi bergvaggen och pa den andra stupade det brant ner till den lilla backen langt dar nere. Pa ett stalle dar vagen var avstangd lyckades vi kora fel och hamnade i en liten by som lag hogt upp pa bergssluttningen. Genom byn gick den smala vagen brant uppfor. Det blev som ett litet extra pass!

Dagens egentliga pass, Col des Aravis (1486 moh) kom efter skidorten La Clusaz och gick brant uppfor i 13 km. Nar vi satt och tog en fika i La Clusaz sag vi att det var 31 gr och nar vi borjade cykla visade var cykeldator pa 43 gr! Ni kan forsta att vi var i princip dyngsura av svett nar vi kom upp pa toppen av passet. Det gar at mangder av vatten langs vagen. Uffe drack nog nastan 6 liter under dagen.

Natten tillbringade vi sen i den lilla och valdigt mysiga byn, La Giettaz. Den lag pa vagen ner for berget och ar en gammal skidby.
Eftersom vi tycker att vi ar valdigt duktiga sa belonade vi oss med god mat och gott vin dartill pa kvallen. Fransmannen ar ju bra pa det dar med mat och dryck och det marks.

På väg ned för Col des Aravis

Internettillgången är i princip obefintlig därav detta korta inlägg. Cyklingen går finfint, men det är i varmaste laget. Ni ser väl Eva strax innan hårnålskurvan?

Mamma, du skymtar väl tunneln litet längre ner också?

Thonon-les-Bains

Forsta dagen avklarad! Resan ner gick bra och cyklarna klarade flyget utan skador. Eva fixade dock forsta punkan pa Uffes cykel innan vi ans lamnat flygplatsen :-) nar hon skulle pumpa. Det var 33 gr nar vi klev av planet - det hade vi inte raknat med!

I morse tog vi oss snabbt och latt genom Genève, som anda ar en ganska stor stad. Efter en snabbfika cyklade vi vidare langs Lac Leman genom manga sma samhallen och hade en fantastisk utsikt over sjon. Pa andra sidan sjon hade vi Jurabergen och pa var sida Alperna - det ar inte sa illa.

Varmen har tagit hart pa oss idag, fast cyklingen inte var sa jobbig. Det ar mellan 34-36 gr och den verkar halla i sig narmaste dagarna ocksa. Vi hoppas pa svalare vader nar vi kommer upp i bergen i morgon.

Nu ska vi ut och se oss om i Thonon-les-Bains och ta oss ett glas vin, eller tva. I morgon borjar allvaret, ratt uppfor berget strax utanfor stan.

Dagens etapp 57 km och 463 hojdmeter.

Take off!

Nu är vi så förberedda som vi bara kan. Cyklarna är nyservade och väskorna är packade.

Själva känner vi oss i god form. Vi har förberett oss väl genom att cykla ca 150 mil, sprungit och motionerat ganska mycket i övrigt.

Hoppas det räcker bara! Blir det för jobbigt så får vi dra oss ner i dalarna och bort från de värsta passen/topparna.

Men visst kittlar det när man ser bilder på vägar som den här. Hur konstigt det än låter så triggas vi av den här typen av vägar- vi kanske är galna?

Under de tre kommande veckorna får ni följa oss och läsa hur det går. Ni som läser får gärna lämna kommentarer också - det är bara roligt.

Vi hoppas kunna uppdatera bloggen varannan, var tredje dag beroende på internet-tillgång.

I morgon, söndag, tar vi flyget till Genève och på måndag börjar vi cykla.

Bon voyage!

Senaste "leksaken"

Lördag 8 augusti tog vi bilen till nord-Uppland och Ängskär vid östkusten. Vi ville ta en test-tur med vår nyinköpta Action-cam för att testa kvaliteten och hur det fungerar att filma in action!

Vi cyklade från Ängskär mot Skärplinge och vidare mot Fagerviken, som ligger på västra sidan, vid kusten. Solen sken från en klarblå himmel, men vägen till Skärplinge var rak och tråkig. Sen blev det dock mycket bättre.

I Fagerviken åt vi vår medhavda lunch och sen bar det av mot Hållnäs och Hjälmunge där vi gjorde ett fikastop innan vi vek söderut mot Vavd och åter till Ängskär.

Vi pumpade på ordentligt den sista milen för att riktigt ta ut allt vi hade och väl framme var vi riktigt svettiga och sugna på att ta ett dopp i havet från klipporna! Vattnet visade sig vara iskallt! Det ilade i fötterna, men vi kom i till slut, inspirerade av två glada pojkar i 10-12 års åldern, som hoppade i flera gånger.

Dagens runda blev 55 km. Kameran fungerade fint och det blev förvånandsvärt bra kvalitet, förutom ljudet, med tanke på det låga priset, en dryg tusenlapp! Vi testade filma på olika sätt, bla från hjämlen på Eva! Men vi får nog slipa på tekniken litet mer. Det gäller att ha huvudet i rätt vinkel... så det inte bara blir asfalt eller himmel :-)

Siljan runt

I fredags efter jobbet tog vi bilen till Leksand där vi sov på Furuhaga gästhem. På lördag morgon startade vi cyklingen och cyklade längs små fina vägar mot Tällberg och Rättvik. Vädret var precis lagom, litet moln och sol, ca 20 gr.


Vägen mot Tällberg går längs med Siljan och genom vackra småbyar och det var betydligt backigare än vi trott. Upp till Tällberg steg det brant och vi fick litet "alpkänning", vilket kändes väldigt bra!

Vi stannade och fikade i Rättvik innan vi cyklade vidare mot Vikarbyn. Strax därefter gick cykelleden genom skogen längs en "körväg". Vägen var här tråkig, enformig och rätt dålig grusväg och pågick ända fram till Nusnäs, dryga 2 mil.

Väl i Nusnäs stannade vi vid den obligatoriska dalahästtillverkningen och fikade. Där myllrade det av turister, både svenska och utländska.

Sista biten in till Mora, som var vårt dagsmål gick snabbt och lätt. Efter en välbehövlig dusch på hotellet gick vi ut för att äta mat och belöna oss med en flaska vin. Dagens etapp blev 82 km.

På söndag morgon, efter en stadig frukost, var det dags att cykla tillbaka mot Leksand där vi lämnat vår bil. Den här gången på den västra sidan av Siljan.

Vi kom först till Sollerön som var otroligt vacker och trevlig cykling. Tillbaka på fastlandet i Gesunda gick leden längs huvudvägen. Tyvärr var det rätt mycket trafik och vägen gick återigen genom skogslandskap med rätt tråkig dragning. Vi fick pumpa på i 35 km innan vi kom fram till Siljansnäs, som ligger väldigt vackert och klättrar på sluttningen. Där gjorde vi ett längre lunchstopp innan vi trampade sista milen in till Leksand. Återigen med ganska mycket trafik, men här var det väldigt vackert genom små byar med utsikt över Siljan.

Dagens etapp blev 64 km.

Vi känner oss nöjda med helgen och har haft väldigt tur med vädret - solen sken och litet lätt molnighet och ca 20-23 grader. Dalarna som fått så mycket regn i sommar!